Philonica et Neotestamentica

Home » Bibliography » Reincarnation in Philo of Alexandria?

Reincarnation in Philo of Alexandria?

March 2015
M T W T F S S
« Feb   Apr »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Updated 31.03.15

In 2013, Sami Yli-Karjanmaa obtained his PhD at Åbo Akademi University, Faculty of Theology, Judaic Studies, on a dissertation on Reincarnation in Philo of Alexandria. This is a topic I have read very little about, and I would have liked to be able to read this study. Alas, it is not downloadable, but has been accepted for publication in SBL’s Studia Philonica Monographs series; so we will have to wait for that.

The abstract and the table of contents are available here: http://tinyurl.com/Reincarnation-in-Philo (academia.edu).

Here is the abstract of the study:

English:
This study examines Philo of Alexandria’s position on the doctrine of reincarnation. The usual view among theologians since the 17th century was that he endorsed the tenet. Since the 19th century, the issue has divided those scholars who have taken a stance on the matter into two groups whose answers to the question are mutually exclusive. What connects these groups, however, is that their views have not been based on research dedicated specifically to this issue. This work fills the gap.
Philo’s references to the post-mortem fate of imperfect souls are very rare, which necessitates taking into account all available indirect evidence, i.e., his anthropological, ethical and soteriological views more broadly. These views are in this study found to be such that – in spite of the occasional expression where an anti-reincarnational interpretation seems possible – they are well able to accommodate the doctrine of reincarnation. Philo’s dualistic view on the human being, his wholly immaterial understanding of salvation as well as his reliance on Plato’s views and the use of the latter’s reincarnational texts all testify to this.
Four passages are examined as direct evidence: Somn. 1.137–139, Cher. 114, QE 2.40 and fragment 7.3 in the collection of Harris. For each of them the conclusion is that Philo speaks of reincarnation, and does so with approval. Thus, the results of the examination of both the indirect and direct evidence coincide and lead to the conclusion that Philo embraced reincarnation.
In the final part of the study, this conclusion is applied to a significantly larger number of Philonic texts in order to make observations about the ways in which Philo writes about reincarnation. Veiled references to the tenet are found to form an organic part of an extensive network of interrelated terms, concepts, notions and images which he uses to characterize the journey of the soul back to incorporeal, eternal existence with God through its own toil and God’s grace.

Swedish:
Avhandlingen undersöker Filon av Alexandrias (ca. 20 f.Kr. – 50 e.Kr.) ståndpunkt gällande reinkarnationsläran. Från 1600-talet och framåt var den rådande uppfattningen att den judiske bibeltolkaren godkände läran. Sedan 1800-talet har det dock rått delade meningar bland de forskare som har tagit ställning i frågan och två grupper med sinsemellan motsägande svar har bildats. Gemensamt för dessa två grupper är emellertid att deras åsikter inte är baserade på forskning speciellt i den här frågan. Yli-Karjanmaas avhandling fyller det tomrummet.

Filons hänvisningar till de ofullkomliga själarnas öde efter döden är mycket sällsynta, vilket leder till att man nödgas ta i beaktande alla tillgängliga indirekta bevis, det vill säga Filons antropologiska, etiska och soteriologiska åsikter. Avhandlingen kommer fram till att dessa åsikter är sådana att de – trots enstaka textavsnitt som verkar medge en motsatt tolkning – gott och väl kan omfatta reinkarnationsläran. Filons dualistiska människosyn, hans fullkomligt immateriella förståelse av frälsningen samt det faktum att han stöder sig på Platons åsikter och tillämpar dennes texter om reinkarnation är alla tecken på detta.

Yli-Karjanmaa granskar fyra textavsnitt som direkta bevis (Somn. 1.137–139, Cher. 114, QE 2.40 och fragment 7.3 i Harris samling), och konklusionen blir att Filon i dem alla talar om reinkarnation och att han gör så med godkännande. Sålunda överensstämmer resultaten av granskningen av både de indirekta och de direkta bevisen, och leder till slutsatsen att Filon omfattade reinkarnationsläran.

Författaren tillämpar denna slutsats på ett betydligt större antal texter av Filon, i avsikt att reflektera över de sätt på vilka Filon skriver om reinkarnation. Förtäckta hänvisningar till läran visar sig utgöra en organisk del av ett omfattande nätverk av sammanlänkade termer, begrepp, föreställningar och bilder som Filon använder för att beskriva själens resa tillbaka till den okroppsliga, eviga tillvaron med Gud, genom sin egen strävan och Guds nåd.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: